Thailand

Vill du bli fadder och ge barn i Thailand en möjlighet att gå i skola se längst ner på den här sidan!

Till hemsidan från Thailand 2018

Hälsningar från Thailand 2018

Mojo och Walaiporn är nu inne på sitt fjärde år som elevhemsföräldrar i Sop Moei. De 30 barnen i åldrarna 10-16 år får hjälpa till med många olika uppgifter på elevhemmet. På agendan finns matlagning, frukt- och grönsaksodling och matning av fiskarna i den nystartade fiskodlingen. Det finns också tid för barnen att leka. Miljön runt elevhemmet är helt underbar. Där finns en stor lekyta bland papayaträden och palmerna. De vassa ananasplantorna på baksidan av elevhemmet är kanske inte så lekvänliga, men frukten är desto godare att äta. Mojo och Walaiporn gör ett fantastiskt arbete. Precis som elevhems-föräldrarna i Mae Sariang har de egna barn, men de ägnar ändå nästan all sin vakna tid åt sina arbetsuppgifter. På kvällarna under veckan hjälper Mojo, som själv har en universitetsutbildning, till med läxläsningen. Detta gör han helt ideellt. Varje lördag skjutsar han just nu också en elev till extraundervisningen i skolan några kilometer bort.

 

 

Pongsak är 13 år gammal. Det är hans första år på elevhemmet i Sop Moei. Han kommer från byn Katukee, den byn där de första pwo-karenerna döptes av baptistmissionären Anders Hovemyr 1979. Pongsaks föräldrar är risbönder.

* Min dröm är att bli boxare berättar Pongsak. Först ville inte pappa att jag skulle boxas, men nu får jag lov att vara med i den lokala boxningsklubben här i Sop Moei. Jag lånar ett par boxningshandskar och har vunnit flera tävlingar. Nu har pappa också varit med och tittat. Jag tycker inte att det gör ont att boxas, det är inte så ofta som jag blir träffad.

För många barn på elevhemmen i Sop Moei, Mae Sariang och Sible innebär faddrarnas stöd en chans till en normal skolgång. Uppe i byarna är undervisningen ofta bara tillfällig. Det kommer en lärare som stannar en vecka kanske var tredje månad. I vissa bergsbyar saknas det helt undervisning. Om det finns en skola för lågstadiebarnen, är kvalitén så dålig att eleverna kommer efter. De får problem när de sedan ändå behöver flytta på sig till en större ort för att fortsätta på mellanstadiet.

För en del av barnen innebär elevhemsvistelsen också en tryggare uppväxt. Trots att det är förbjudet odlas det fortfarande opium uppe i visa bergsbyar. Det förekommer därför att föräldrar till barn på våra elevhem är opiumberoende. Faddrarnas stöd hjälper barnen att förverkliga sina drömmar, utbilda sig och kunna få ett bättre liv. En del av elevhemsbarnen väljer senare i livet också att flytta tillbaka till sin hemby. Det här blir då en kompetenshöjning för hela byn, där många äldre fortfarande är analfabeter.

Lena Andersson Ängsal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Besök hos våra koordinatorer och elevhemmen och i Thailand.

Erika Wessbo, Ingvar och Ewa Skeppstedt

”Ett litet barn av Davids hus ska göra vinternatten ljus!” (Psalmer och Sånger 485)

”Förbanna inte mörkret – tänd ett ljus”. t ex genom att ge ett barn möjlighet till skolgång och en ljusare framtid?:

Så här har det gått för Supan supan

vi kommer till elevhemmet i skymningen och delar måltid med eleverna och hostelmamman. När vi ätit, så dyker hon upp, Supan.
Supan Payeh är en tidigare elev på elevhemmet. Supan är glad så det strålar kring henne och det märks tydligt att hon känner glädje över både sin tid på elevhemmet och över sitt nuvarande jobb. Hon har efter studenten läst i 2 år för att kunna arbeta i restaurangkök och bodde under dessa år på elevhemmet. Supan som kommer ifrån en mycket liten by uppe i bergen berättar hur mötet med staden var omvälvande. Här i storstaden var människor inte lika ärliga och intrycken var många. Att flytta till staden var en stor förändring i livet och det hade varit en mycket större utmaning utan stödet hon fann i elevhemmet. Här fick hon både en familj och en kyrka säger Supan och det gav henne gemenskap, andlig vägledning i andakter och aktiviteter och framförallt många nya vänner. Ibland kunde hon höra vänner på elevhemmet säga att det var för strikta regler och att de ville vara lite mer fria och även elevföräldrarna pratar om denna balansgång mellan frihet och ansvar gentemot dessa “unga vuxna”.

Supan hade tur och fick sitt heltidsjobb bara 2 månader efter examen genom en bekant som visste att hotellet behövde personal. Hon har fått bra arbetstider och arbetar främst med frukostserveringen på hotellet. Idag jobbar hon i team och har en kock över sig men hon hoppas snart få jobba mer självständigt och få bli kökschef. Hon har fått goda arbetstider och känner sig respekterad på arbetsplatsen. Hon berättar hur alla blir behandlade lika, oavsett var man kommer ifrån eller om man är man eller kvinna.
Det här blir första julen som hon har tjänat egna pengar och när hon kommer till sina föräldrar nästa gång så gör hon det som vuxen.

När vi frågar Supan om hennes drömmar så säger hon utan eftertanke att hon drömmer om en egen restaurang och att den kanske kan ligga närmare hembyn. Vi pratar om hur man kan nå dessa drömmar om lyckan att få se sin dröm bli verklig, ett härligt samtal och plötsligt är vi inte från olika länder eller talar olika språk, plötsligt befinner vi oss i vår bransch och pratar samma branschspråk.erika-o-supan

Intressen och drömmar förenar och Supans framtidstro smittar av sig.                                               Erika Wessbo

 

 

 

Och så kom vi till Sible i november.

De hade då varit utan el sedan två månader. Efter kl 19 var det stearinljus som gällde. Byns vattenkraftverk är trasigt. Bilbatterier och solceller är en lyx som inte finns på elevhemmet. Personalen hade pannlampor! Men barnen sjöng så vackert i mörkret att vi besökare fällde en och annan tår. Vi berättade för barnen hur det var när vi själva var små och vi fick besök i söndagsskolan från någon med annan hudfärg som kom från andra sidan jorden.

I år tog vi oss också tid att besöka barnens fina skola och fick möta 11 duktiga lärare som har ett strävsamt arbete så här långt bort bland bergen. Elevhemmet och skolan har ett bra samarbete. Rektor Joseph är själv Karen. Skolan har försett våra barn med skoluniformer i år. Det har de aldrig haft förut.
Ewa och Ingvar

Barnen i Sible har skördat svamp!

Nyhetsbrev Thailand 16 08 30

EQkvinna stöder fyra elevhem i Norra delen av Thailand där ca 200 barn och ungdomar kan bo för att kunna gå i skola!

Utbildning av unga förbättrar livskvaliteten. Utbildning är utveckling. Utbildning ger framtidstro.

Bakgrund

Sedan mitten av 80-talet har flera hundra unga i norra Thailand haft möjligheter att gå i skolan genom att få stipendium och bo på ett elevhem under terminerna. Verksamheten startade med hjälp av Baptisternas Kvinnoförbund, SBKF, det som nu är till Kristen&Kvinna och som är relaterad till Equmeniakyrkan.

I norra Thailand bor delar av ett av världens största minoritetsfolk – karenerna. De bor ofta i små byar i bergen, där möjligheterna till skolgång är små och föräldrarnas inkomster är låga. I Thailand är skolan obligatorisk (som i Sverige) och det byggs fler skolor ute i byarna men kvaliteten är låg och det finns inte alltid lärare att tillgå. För att fler barn ska kunna gå i skolan har EQkvinna tagit ansvar för stöd till stipendier och möjligheter att bo på elevhem på orter där bra skolor finns. Stödet kanaliseras via vår systerkyrka Thailändska Karenbaptistsamfundet.

Eq kvinna Internationellt fadderprogram

imag1736
Ewa och Ingvar Skeppstedt tillsammans med Ladda Sawangkul och hennes man. Ladda arbetar i Thailand

 

Du kan bli fadder och ge en gåva till arbetet! Behoven är stora, utbildning betyder så mycket.

Gör så här om du vill vara med:

Anmäl till EQkvinna gärna per e-post : fadder.eqkvinna@gmail.com alternativt skriv till
EQkvinna
Box 14038, 167 14 BROMMA
Uppge NAMN, ADRESS och E-postadress samt telefonnummer.
Om du är privatperson behöver vi för vårt register över fadderbarn och faddrar ditt personnummer. Vi använder samma register som många av Equmeniakyrkans församlingar använder. Där finns också kvinnoförbundets medlemsregister. Vi följer självklart datalagens föreskrifter. Ingen obehörig kan ta del av uppgifterna och vi lämnar inte ut dem till någon annan. Du har rätt att få veta vad som står om dig och du har också rätt att kräva att stå helt utan personnummer. I så fall får vi skriva dina uppgifter på vanligt papper och vi får försöka sköta kontakterna i alla fall.
Betala 1800 kr till bankgiro: 803-8382 och ange DITT NAMN samt ”Fadder”.

Om du har frågor, kontakta oss som sköter registret gärna på telefon 0251 – 416 98 eller per e-post.
Ewa o Ingvar Skeppstedt, e-post: fadder.eqkvinna@gmail.com

2014-09-17 15.59.06
Korten är tagna i Chiang Mai 2014

Att hjälpa barn till större möjligheter i livet

Hjalpa barn till storre mojligheter-2

Thailand elevhem hö2015