Monthakan Chinta eller Tawan som vi kallar henne nuförtiden har tidigare varit volontär i Sverige, så många av er läsare har säker träffat henne. Hon var placerad främst i Norrmalmskyrkan i Stockholm. men hon besökte också till exempel Hudiksvall, där många karener bor.

Tawan har under 6-7 år varit vår koordinator för fadderarbetet i Sible, det av våra elevhem som ligger allra högst uppe i bergen. Där kan ingen av personalen tala engelska. Därför är det viktigt att Tawan kan förklara allt som vi behöver veta för att kunna fortsätta hjälpa barnen. Hon förklarar också för dem vad vi kräver för barnens omvårdnad och kvalitet i arbetet. Hennes kunskaper om karenbarn- och ungdomar är viktig, men främst är hennes kärlek till barn utan gräns!

Vi bad Tawan berätta:

”I maj 2020 besökte jag några av barnens hembyar och familjer i Sibleområdet. Jag åkte till HuaiYap och Lukudoo med bil tillsammans med elevhemspappan David. t oss cirka två till tre timmar från Sible hostel till HuaiYap och ytterligare 1 timme till Lukudoo. Totalt bara ett par mil men på usla vägar. I HuaiYap besökte jag två flickor och två pojkar. Jag träffade flera föräldrar och också två lärare som undervisar i ”informell utbildning/skola för vuxna” som är ungefär som Komvux i Sverige.

Eftersom de vuxna i byn aldrig gått i skola kommer ibland lärare och undervisar i denna deras Komvux motsvarande årskurs 1–4, dvs att kunna läsa och skriva thai. De som deltar måste vara mer än 15 år gamla. De säger att det vore toppen att ha skola i byn precis som den i Sible men inser att det är en omöjlighet.

Byborna odlar mest ris och lite grönsaker för eget bruk, men sedan två år tillbaka har de börjat odla kaffe. Men ide behöver inkomst från fler grödor, så de har börjat odla tomater, chili och annat grönt för försäljning, men till detta använder de tyvärr en massa kemiska bekämpningsmedel. Och det tar minst fyra år innan en kaffeplanta ger någon skörd som kan säljas.

 I Lukudoo träffade jag en byledare och några av barnens familjer. Byledaren säger att de är väldigt glada att det finns ett elevhem i Sible, så barnen kan gå i skolan. ”Sible elevhem är det bästa jämfört med andra elevhem, för där har man så bra personal som tar hand om barnen, de får bra mat, bra sovplatser och bra disciplin”.

Här har man investerat i en traktor för risodlingen. Tidigare hade man bara bufflar till hjälp. Deras högsta önskan är en bättre väg, så att de kan få avsättning för produkterna.

Vi ber ofta för er och är så tacksamma för er kärlek och för ert stöd till karenbarnen här i Thailand. Må Gud välsigna er och vaka över er.                                           

/Tawan – Monthakan Chinta