Med många frivilliga insatser och finansiellt stöd från Equmeniakyrkan arrangerade ett gäng entusiaster från blekingska Vallby ett läger för ukrainska mammor och barn i början på juli.

– Vi ville göra något för alla kvinnor och barn som kommit till Sverige, säger Göran Nordenberg från Equmeniakyrkan i Vallby, en av dem som ledde lägret på Olsängsgården utanför Jämjö.

I Equmeniakyrkan i Vallby samlar man in mycket kläder och förnödenheter, som sedan går vidare till både Ukraina och Litauen.

Men under de senaste månaderna har många ukrainska flyktingar fått möjlighet att själva komma till kyrkan och hämta ut det man behöver.  

– Hit har vi välkomnat många, och fått möjlighet att lära känna en del, berättar Göran Nordenberg.

– Många som kommer hit har ju släkt här, men de flesta är helt ensamma och vi förstod att de skulle uppskatta att få komma bort från en tung verklighet några dagar, fortsätter Göran.       

– Då började vi fundera på om det var något vi kunde göra. Det blev alltså ett fyradagarsläge på Olsängsgården, från måndag till torsdag lunch. 

– Vi kunde inte gärna låta bli att göra det något, säger EQ kvinnas ordförande, pastor Walla Carlsson, som varit med och arrangerat lägret.

Och gensvaret blev stort. Ett 50-tal ukrainare deltog i detta läger, med sång och dans, bowling, lekar, bad och till och med cruising i gamla veteranbilar.

Själva Olsängsgården, hade man fått låna gratis de här dagarna och varken volontärer eller tolkar fattades.

– Vi hade väl sex-sju volontärer som jobbade. Det är så många som vill hjälpa till på olika sätt, för vi vet alla att nästa gång är det kanske vår tur och det här är det enda vi kan göra, förklarar Göran. Han berättar att en av tolkarna är gift med en ryska, och en är ryss och gift med en svensk.

– I Ukraina har man behållit ryska sida vid sida med ukrainskan, till skillnad från till exempel Estland. Därför förstår nästan alla ryska i Ukraina.

Han är nöjd med hur lägret utvecklade sig, och de nya kontakter det gav.

-Flyktingarna kommer ju från olika delar av Ukraina, och på Olsängsgården har de hittat och kunnat stödja varandra.

– Under de här dagarna har vi kunnat sluta tänka på allt som händer i Ukraina, sade Alina Djachenko, som var på lägret med sin son Maxim, till lokaltidningen Sydöstran, som var på plats och gjorde reportage om lägret. 

– Barnen får möjligheter att träffa andra barn och kanske bli vän med någon av dem. De har fått leka lekar som de tidigare inte har lekt och pröva andra nya saker, berättade hon.

– Vi har sjungit och haft andakter och vi har varit på Saltö, på lekland, spelat bowling och gjort egna tryck på tröjor. Efter morgonsamlingen var vi igår och badade och sen har de åkt fina gamla bilar, som en sponsor kom hit med, berättar Walla Carlsson. En annan sponsor levererade tio pallar med blöjor, som naturligtvis mottogs med stor glädje av alla mödrarna.

Men på lägret fanns inte bara mödrar. Här deltog också en mormor; Olga Kirislawa. Hon kom ensam till Sverige med sina tre barnbarn i början av mars efter en tågresa genom hela Polen. Hon berättar att barnbarnen, som är fem, tio och tretton år gamla, har hunnit börja i skolan i Karlskrona, och att tiden på Olsängsgården varit väldigt roligt för både henne och barnen.

-Men detta har varit väldigt roligt för oss också, poängterar Göran tillsammans med hustru Ing-Marie.

– Vi har också fått lära oss mycket nytt och fått nya vänner.

Text: Annika Ahlefelt

Foto: Walla Carlsson